Fyfan va jävla skönt det känns. En lättnad liksom. Min sista Storsjömara är avklarad och jag kan äntligen andas ut. Storsjömaran som är alla elevers (på Storsjöskolan) värsta mardröm. En lagom springtävling på sisådär 7 km. Och okej, kanske inte så mycket, fast jo! För mig är det det. Nöjer mig med tiden jag fick och så också. Direkt efter att jag kom hem från skolan somnade jag och sov i 3 timmar. Har precis käkat middag och så fick jag ett samtal som räddade mitt liv, hihiiii.